Våld, våldtäkter och manlighet

TV4:s program Misstänkt diskuterar kvinnors utsatthet och rädsla för våldtäkt. Mestadels män i skjorta och kostym diskuterar brottslighet. Brott som nästan alltid utförs av andra män.

Det finns dock två återkommande problem varje gång dessa ämnen tas upp:
man belyser sällan det faktum att ett hem utgör den farligaste platsen för en kvinna (vilket dock kvinnan i det nämnda programmet faktiskt nämner) samt att det ständigt är män som utför dåden.
En klasskompis på genusvetenskapen sa att om man verkligen ska ta in det faktum att hemmet är farligast blir alltså slutsatsen att man aldrig mer ska låta män komma in genom dörren. Helst ska man inte ens umgås med män.

Och, ja, det tycks faktiskt ligga något slags generell sanning i det så länge som man undviker att ta manligheten som ett problem, något som måste förändras. Istället försöker man diagnostisera män, därmed skilja ur de dåliga från de goda hellre än att problematisera grunden till våldet: manlighet.
Ytterligare skulle man bli tvungen att diskutera privatliv kontra offentlig insyn: hur mycket ska samhället ha insyn i det privata livet pga allt våld som finns i hemmet? Samhället ska ju ändå skydda oss alla i det offentliga med poliser och kameror. Varför inte då ha insyn i privatlivet?

Uttrycket Culture of fear, det är skälet till att program som Misstänkt talar om brottslighet och kriminalitet som något naturligt, normalt förekommande och livsfarligt. Kriminalitet ses inte som klass- eller könrelaterat, bara som individ- eller etnicitetsrelaterat.

Att cirka 50 kvinnor dödas varje år i Sverige, nästintill enbart av män, ses inte sm bevis på att den svenska kulturen och manligheten är beroende av våld. Att en man fick våldta sin fru för ett antal decennier sedan, ses inte som bevis för att Sverige fortfarande bär på ett arv av våldsam manlighet.
Att många svenskar ville tillåta incest, tidelag, barnpornografi, ultravåldsam pornografi och våldspornografi för bara 30 år sedan, betraktas inte heller som historiskt arv, utan som enstaka fenomen. I Sverige är det bara "invandrare" som har sådana onda kulturer.

Endast störda människor (svenska män) eller "invandrare" begår brott och illdåd. Vanliga, aldrig misstänkliggjorda män utgör inte en sådan grupp och klass ses inte som ett skäl till att begå brott. Eller snarare finns det pterkommande, men aldrig systematiskt, aldrig såpass systematiskt att det kan göras till ett stort samhällsproblem. Då skulle någon vara tvungen att påpeka det och kräva en förändring. Precis som någon skulle vara tvungen att påpeka att det ligger något fel i manligheten.
Fast det har i och för sig kvinnor och feminister faktiskt hävdat i århundraden, men denne någon har inte riktigt lyssnat... Manligheten och dess män.
/Daniel