Fängslande dans

Alltså det här med frigörande dans och annat tjafs. Jag tycker det är helt okej att andra sysslar med sånt men blir tokig om de försöker blanda in mig.

Det har hänt att jag inte orkat stå på mig och blivit utsatt för denna totala förnedring. Att springa runt i cirklar, gå som ett barn, vifta med armarna som ett jävla träd. Totalt jävla idiotiskt. Hur frigjort kan det vara om jag tvingas med mot min vilja? Är det inte mer frigjort att säga att jag faktiskt tycker det är kränkande och inte alls vill vara med?

Men om man inte är med på sånt så är man ju hämmad och tråkig. Inbunden och bejakar inte sitt inre.

Men om jag inte vill det då? Ska jag var med bara för att det passar vissa? NEJ! Fan heller!
Jag ska aldrig mer vara med på sånt när det bara gör att jag mår sämst. Jag skiter fullständigt i om alla hippiejävlar tror att det ska göra mig gladare och mer positiv. För så är det inte.
Varje gång jag tvingas med på improvisationsteater, charader, frigörande dans, övningar där jag ska blunda och föreställa mig något jävla mål jag har så blir jag bara ännu argare.

Om jag ska hitta lugn och ro i mitt liv behöver jag nog snarare slåss. Ge mig istället en sandsäck jag kan slå mig fördärvad på. Sätt mig i ett ljudisolerat rum så jag kan få skrika bort min röst.

Men låt mig för fan vara som jag är och tvinga inte på mig ert synsätt på hur man ska vara som människa. Jag lovar att det bara kommer göra mig än mer missanpassad och bitter.
/Anna