En gammal klassiker

Jag önskar lite att jag var ett psykfall med ett vapen.

Då skulle jag knacka på hos min singstar-älskande granne och skjuta honom och alla hans falsksjungande vänner som dansar i otakt tills de inte kunde sjunga mer. Och så de inte kunde ha bastufest i den, i huset, gemensamma bastun/duschen och kissa ner hela duschen.

Eller, jag önskar i alla fall att jag önskade det.

Åtminstone är allt det där medlidandet jag för några dagar sen kände borta. Då när jag tjyvlyssnade när han pratade med en granne om sin miserabla jul då han satt och drack sig full på whiskey för att han inte har någon att fira jul med.

Men som sagt, det är överspelat. Han har Singstar nu. Och jag har huvudvärk.

Något av det vidrigaste...

...skulle kunna vara att tömma en dammsugarpåse. Och jag förbannar mig själv varje gång det händer. Det är som att det bajsas ut tjocka korvar av hår, kattsand och lite löv. Förjävla vidrigt alltså. Så, hur svårt ska det vara att komma ihåg att köpa några påsjävlar.
Men sen varje gång jag står i affären för att faktiskt köpa påsar, så finns aldrig rätt sort. Och så gör jag misstaget att köpa sådana där universalpåsar. Men de är ju faktiskt inget förutom universaldåliga till ALLA damsugare.
I slutändan får det ändå bli en egen konstruktion med lite kartong, gaffa och jävligt mycket slit.

Nästa gång ska jag fan köpa 100 påsar på en gång.

Snyltgäster

Tänker att ordet i sig förklarar vad det är jag inte gillar.
Ja, det är vad jag irriterar mig på just för tillfället i alla fall. Snyltgäster...