Mitt hem är min borg

Igår kom jag hem efter en intensiv dag. Hade migrän och tänkte att det bästa sättet att bota den vore att sova en sväng. Tänkt och gjort.
Vaknade till av att jag hörde min döva katt jama ljudligt.
Det skar i huvudet men jag tänkte att hon säkert skulle ge sig snart.
Men så hör jag röster. Inte röster i huvudet som man kan ha trott, utan utanför sovrumsfönstret. Sådana där vidriga gullande röster. Som folk får när de pratat med barn och djur.

Tänkte att de skulle tröttna, men icke. Rösterna kom närmre fönstret.
Men om jag plockade bort katten från fönstret borde de ju ge sig tänkte jag i min enfald. Drog så undan gardinen och där stod hon. Den idiotiska människan som nu hade börjat knacka på rutan för att få min katts uppmärksamhet. Dessutom med ett barn i famnen.

Reagerade genom att slita undan katten, backa snabbt och dra för gardinen igen.
Hade jag inte haft migän hade jag rusat ut och attackerat den där äckliga kvinnan och barnet verbalt. Jag menar, vem fan knackar på ett fönster sådär? Hur kan man vara så sjukt respektlös? Allt för att roa sitt barn.
Gå till en jävla djurpark, kolla på änder vid älven, mata duvorna på torget. Jag vette fan, men låt mig få bo i min lägenhet ifred.

Hade jag haft barn som nån jävel stod utanför fönstret och glodde på hade personen blivit anmäld. Som nån jävla pedofil.

Mitt hem är min borg och nästa gång det händer ska jag fan försvara mitt revir!
/Anna