tisdag 20 oktober 2009

Visseltortyr

Jag har en granne med en hund. Eller säkert flera, men bara en som riktigt stör mig.
Jag vet inte hur han ser ut eller vad han har för hund, men jag vet hur han låter.

Vad som stör mig är hans sätt att vissla. Det kan ju verka oerhört fånigt. Och det har jag försökt intala mig själv också. Men ju fler gånger jag hör honom, desto värre blir det.
Han visslar inte som man visslar på hundar, han visslar heller inte melodier. Det han visslar går inte att beskriva förutom att det garanterat har med den stackars hunden att göra.

Jag borde inte bry mig, men jag bor ju på bottenplan och det är som att han sitter i mitt öra och visslar. Och det händer ju dessutom flera gånger om dagen.

Jag tror att man med stor succé skulle kunna spela in ljudet och använda det som tortyr.
Eller jag vet, jag utsätts ju för det ofta.

onsdag 14 oktober 2009

Tack som fan!

"Du kan ju alltid praktisera".
Okej, och vilken ersättning är det för praktik?

Det var visst 223 kr per dag, ungefär 27 kr i timmen. Aktivitetsstöd från försäkringskassan.
Det skulle alltså bli 4460 kr i månaden. Min hyra ligger på 4067. Så skulle jag skita i mina andra räkningar skulle jag alltså ha strax under 400 kr att leva på i månaden.
Men GUUUUD så bra! Då är det ju lugnt. Varför var jag orolig? Detta är ju räddningen!

Jag är arbetslös, fine. Så långt sträcker jag mig. Men jag är inte nåt jävla bottenskrap som man kan utnyttja hur man vill.

Det är alltså såhär, om jag inte lyckas fixa ett jobb (vilket ju är ganska svårt för tillfället) så har jag några alternativ.
1. Praktik med den fantastiska ersättningen från försäkringskassan
2. Socialbidrag
3. Låna pengar av vänner
4. Hemlös

Så, jag vill tacka arbetsförnedringen för att de gör ett sånt fantastiskt jobb och verkligen förmedlar arbeten till oss som står utan.
Sen vill jag tacka förskingringskassan som så generöst betalar ut aktivitetsstöd för oss som praktiserar heltid åt företag som får gratis arbetskraft.
Jag glömmer heller inte att tacka soc som tar emot människor med öppen famn och får oss att känna oss så trygga och glada över att vara en del av det fina svenska välfärdssamhället.

Slutligen vill jag tacka samhället för att det erbjuder ett så människovänligt klimat.
Jag är SÅ glad över att vara en del av det här och känner verkligen att det kommer att gå bra. Så tack! Tack, tack, tack...

fredag 9 oktober 2009

Slagsmål

Jag har aldrig varit i slagsmål. Men det verkar vara en bra idé.
Dessutom tänker jag att slagsmål genererar i att jag också blir slagen. Och det känns som en bra grej. För när allt är kass och livet suger så finns det ju få saker som får en att må bättre än att vara så fysiskt dåligt skick att man inte orkar tänka på annat.
Sen om det är en idiot man slåss med så blir man säkert av med lite ilska och slipper skuldkänslor.

Nu ska jag bara hitta ett passande offer till min plan!