Jag önskar lite att jag var ett psykfall med ett vapen.
Då skulle jag knacka på hos min singstar-älskande granne och skjuta honom och alla hans falsksjungande vänner som dansar i otakt tills de inte kunde sjunga mer. Och så de inte kunde ha bastufest i den, i huset, gemensamma bastun/duschen och kissa ner hela duschen.
Eller, jag önskar i alla fall att jag önskade det.
Åtminstone är allt det där medlidandet jag för några dagar sen kände borta. Då när jag tjyvlyssnade när han pratade med en granne om sin miserabla jul då han satt och drack sig full på whiskey för att han inte har någon att fira jul med.
Men som sagt, det är överspelat. Han har Singstar nu. Och jag har huvudvärk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar